I januari firade jag och Johan 10 år tillsammans. Februari var månaden då mitt illamående försvann helt. En dag i mars åkte jag till Ullared. April, då var jag på ansiktsbehandling. I maj fick min pappa en hjärtinfarkt som skakade om oss allihopa tror jag. Den 22:e juni föddes vår älskade lilla tjej Bonnie. I juli åkte vi ner till Morup för första gången som en liten familj. Augusti, då började Johan jobba igen efter att ha varit hemma i sju veckor. September, då kom lilla Idun till världen och jag var på min första föräldraträff. Insåg snabbt att det inte var något för asociala Jenny. Den 24:e oktober började vi med babysim. En dag i november åt jag rysk köttfärspanna. den 11:e december befann jag mig på Drottninggatan, i Stockholm.

Visst har jag haft ett spännande år, vissa saker upplever jag gärna igen medans andra kan jag vara utan. Kvällen till ära firas hos min bror och Annelie med barna. Men innan dess ska vi träffa mormor som kommit ner från Rätan och fira min pappa som fyllde år igår.
Gott nytt år på er!

Vilken vecka det har varit. Vi har varit och kollat på möbler, idag beställde vi en soffa. (Bara leveranstid på 8 veckor!) I tisdags åkte jag till Göteborg och hade tjejkväll med Pernilla och Ingrid. Sen sov jag över där. Det var som att vara tolv år igen då man hade pyjamasparty, men oj vad roligt det var. Jag lyckades också ta mig till och från Göteborg för 33 kronor. Jag fattar verkligen inte hur det nya busskortsytemet fungerar. Men trots att jag hade ruskigt kul och drack flera goa drinkar och hade ett toppen sällskap så var det ändå jätteskönt att komma hem till Bonnie. Under den tiden jag var borta så har hon hunnit lära sig läsa. Det går lite för fort tycker jag allt.

När vi kom hem var det 14 grader i huset. Då ska man ha goa kläder och sitta och mysa under en filt. Ett tag gick det bra i alla fall. Det var denna julen det.

Det var inte direkt världens vackraste gran vi fick tag på. Men men den är i alla fall våran och den är handplockad av Bonnie kan vi säga. Ja, just det. Det var Bonnie som valde ut den. Vilken dag det har varit idag. Har städat, fixat med granen, bakat fina cupcakes och en morotskaka, tvättat och just nu eldar jag. Johan och Bonnie är ute på vift så jag är helt för mig själv här hemma i huset. Det är inte ofta jag är det. Nu ska jag nog äntligen lägga mig i soffan och titta på skit på tv. Hörni, imorn är det julafton. En av mina favoritdagar på hela året. God jul ifall jag inte hinner skriva imorn. 

Idag fyller mitt lilla hjärta sex månader! Är det inte otroligt vad tiden har gått fort?!



Tycker det var nyss vi kom hem med den här pyttelilla saken.



Nånstans i mitten av september var hon så här stor. Eller ja, stor för att vara liten det vill säga.



Och nu är hon så här stor! En liten ligist som ska ta på allt och rullar runt som sjutton. När man bär henne har hon ute handen för att ta på allt som kommer i hennes väg. Tydligen var hennes pappa likadan. Hon är en sprallig liten tjej och så älskad av så många i hennes närhet.

Hur säger man till en sexmånaders ligist att hon inte ska dra av strumporna för att sen försöka käka upp dem? Och där åkte andra strumpan också.

Jag mår så fantastiskt bra just nu. Det känns som om jag börjar hitta tillbaka till mitt mer sansade jag. Är så otrolig glad över alla mina fina vänner som får mig att må bra. Glad över min fina familj som alltid finns där för mig och glad över att det snart är jul! Inte ens mitt besvärliga tangentbord som tappar bokstäver när jag skriver kan få mig på kass humör. (Notera att jag kunde använda ett mycket värre ord än besvärligt, men det gjorde jag inte.)

Ringde banken förut för att reda ut ett problem som uppstod när vi skrev om vårt bolån och jag lyckades göra mig förstådd och problemet är inte längre ett problem. Känner mig så nöjd när jag fixar sånt här eftersom det i vanliga fall är Johans bord. Nu är det lunch för min del, min fantastiska dotter sover. Det är mycket tack vare henne som gör mig så lycklig. Johan och Bonnie, min alldeles egna lilla familj.

Vilken helg jag har haft, helt underbar om man frågar mig. I lördags var vi ute med familjen Tidlund och leta julgran på Labacken.



Ni ser Pernilla letar för full.



Denna grann hamnade till slut hos oss. Vet inte riktigt än hur den ser ut, det får vi se sen när den är påklädd och klar. Det fanns inte så många att välja mellan. Men för sjutton vad spelar det för roll hur den ser ut, vi har ju plockat den själva.



Bonnie var självklart med.



Johan gjorde i ordning en eld så vi kunde grilla lite korv.



Noel och Bonnie fick bekanta sig lite med varandra inne i stugan. Det var lite svårt för de små liven att rulla runt och röra på sig eftersom de var tvungna att ha på sig overallerna inomhus.

På det hela taget var det en toppendag och jag tycker verkligen vi ska göra detta till en tradition, om nu granarna räcker det vill säga.

Vad betyder detta? Kanske att mamma får skynda på med maten för jag håller på att hungra ihjäl?



Sedan provade vi att dricka ur flaskan själv. Lite fel taktik men snart så!

Hade tänkt lägga upp bilder på det vi shoppade i Stockholm, men just nu känns det bara så ytligt. Jag kan verkligen inte sluta tänka på hur nära det var. Tänk om han hade gått några meter till och allt hade funkat då hade jag legat illa till. Vet att man inte ska tänka så, men hur slutar man?

I fredags åkte vi till Johans föräldrar och lämnade av Bonnie för att ta flyget till Stockholm. Vi var på hotellet vid nio på kvällen och gick sen ut och käka och gick på kasino. Lördagen spenderade vi i city och shoppade en massa. Vi hade då självklart ingen aning om att den dagen skulle innebära en självmordsbombare 50-100 meter från där jag stod och en gråtandes Jenny som längtade hem så innerligt. Kvällen hade vi tänkt tillbringa på en mysig restaurang men jag ville inte gå ut efter det som hade hänt, så det blev mat på hotellet istället.

Jag kan inte fatta hur nära det var och jag tänker hela tiden "om vi inte hade gjort si eller så"... Just då när vi var mitt uppe i det förstod vi inte vad det var som hände. Vi hörde första smällen när vi var i en butik. Vi gick ut och kollade och fick reda på att det var en bil som hade exploderat. Jag sa direkt till Johan att det var en bilbomb, han avfärdade min tanke och sa att sånt här kan hända. Bilar kan börja brinna och sen explodera, det är ovanligt, men det kan hända. Johan gick närmare för att titta men jag ville inte så jag stod kvar. Det var då jag hörde den andra smällen bakom mig. Jag har verkligen aldrig längtat hem så mycket som jag gjorde då, hem till våran dotter.
Det kommer att ta ett tag innan jag kan släppa det här. Tänk vad som kunde ha hänt...

Underbara fredag, som jag har längtat! Kallt som fan är det nu igen och ont i halsen har jag, annars är det en toppendag. Börjar få lite panik inför skolstarten, fast det är över tre månader kvar. Men enligt mig finns det inga halvfulla glas, alla är nästan jättetomma. Det innebär att tre månader lika gärna kan vara imorn för min del. Pessimist? Ja, visst!! Men först är det en härlig jul att se fram emot. Jag tänker fira denna jul som aldrig förr. För ett år sedan mådde jag inte så bra och kunde inte njuta av mat och hela julen kändes konstig. Men nu mår jag hur bra som helst (bortsett från halsont förstås) och därför vill jag gå bananas vad gäller julen i år.

Nästa vecka blir det julgodis och julmys med vänner och i helgen en toppenshopping med Johan. Fast jag vet precis hur den här shoppingen kommer att sluta. Vi kan inte gå i affärer ihop. Johan tycker jag tar extremt lång tid på mig, vilket jag inte alls gör om man jämför med andra tjejer. Jag är supersnabb och vet direkt när jag går in i en affär om det är något för mig eller inte. Långsam, jag? Inte en chans!

Vad har denna dagen att erbjuda tro? Lite tvättning kanske, det är ju alltid nödvändigt. Lite eldning eftersom jag går här och fryser. Jag fryser i mitt hus brukar vara ord jag uttalar här hemma. Har inga tankar att dela med mig av, men god morgon på er.

Måndag innebär frukostmys med Therese, Lotta och Idun. Dessutom var Tobbe med denna gången. Full rulle med andra ord, men det är ju så härligt. Bra för Bonnie också att få träffa på lite mindre barn som är lit stojiga så hon blir bekväm med den miljö också. Det kan inte bara vara jag och Bonnie hela dagarna. En rätt bra dag hittills tycker jag allt.

Låg och funderade på pengar igår (därav rubriken) men kom inte ihåg vad jag tänkte på. Vet att jag tänkte på "Postkodmiljonären" och när de åker hem till folk och jag tycker att det är så beklämmande. Jag vet inte varför, men jag får en olustig känsla när jag ser alla dessa människor som vinner en massa pengar. Jag tycker det är lite sorgligt, som om vissa har gått och väntat hela livet på detta, att vinna pengar. Jag tycker inte om att drömma eller tänka tanken "om jag vinner en massa pengar ska jag göra....och köpa.....". Då känns det som om man kan glömma av att leva med det man har och vara nöjd med det. Ibland känner jag mig som en liten kommunist. Alla människor bör ha lika mycket pengar, samtidigt som jag hatar skatter, inte alla skatter utan t ex förmögenhetsskatt. Många tankar som är helt oresonliga och talar emot varandra. Men det förklarar rätt mycket om hur jag är som person. Jag befinner mig i mellanmjölkens land och tycker allt borde vara lagom...fast ändå inte. Ja, ni märker ju. Jag är en person som inte kan ta ställning till någonting.

Idag fyller finaste Caroline år, grattis till min goa vän.

Idag efter att jag kom hem från stan så julfixade jag lite här hemma. Förresten, vad bra det gick på stan. Fick uträttat massa ärenden och köpt några julklappar. Mycket nöjd är jag dessutom.



Liten fin blomma.



Fina tomtar.



Bonnie fick självklart en ny röd julig haklapp. Måste pynta allt fint här hemma. Gick igenom alla hennes kläder förut och insåg till min förtjusning att hon behöver nya kläder i större storlek. Det som är så kul att shoppa barnkläder.
Varför ska varenda unge vara glad på julen? Dålig låt tycker jag.

Sitter och väntar och hoppas på att Johan kommer hem snart. Måste bege mig ut på stan för att köpa lite julklappar. Men just nu är Bonnie och jag ensamma hemma som vanligt. Längtar till januari, då ska Johan ta ut en pappadag i veckan så då kommer han att vara hemma mer. Det är så när man har en skog att ta hand om plus en familj. Min underbara lilla familj.

Kan man annat än att älska dess två varelser som betyder allt i mitt liv?! Nu ska jag göra mig iordning för en runda på stan. Ska bl så kul att bara strosa utan barnvagn.

Det är så jävla kallt ute så jag vägrar lämna hemmet. Jag är fånge här kan man säga. Fast ganska frivilligt eftersom jag tycker att det är rätt trevligt att bara vara här hemma. Den som är fången är ju Bonnie i så fall, men än så länge verkar hon inte lida.
Tror ni att istiden är på väg? Johan har börjat kolla på en konstig serie om zombier, låter ju hur bra som helst, där allting slutar fungera i samhället och han går och funderar på hur vi skulle klara oss om det hände här. Givetvis har han ju fått mig att fundera på detta också. Om man skulle kunna bo kvar i Sverige men i konstant kyla hade jag flyttat med en gång, det hade inte Johan. Det blir ju jobbigt med Bonnie då, varannan vecka i Spanien varannan vecka i Sverige. Hoppas verkligen att vi inte står inför detta problem inom de närmsta 100 åren, så får vi lösa det då helt enkelt. Men nu ska jag lösa lite frukost.