Men hur lämpligt är det för en fem-månaders bebis?

Idag är en sådan dag då allt kan dra åt helvete, julstjärnorna som blir snea hur man än bär sig åt, Bonnies haklapp som måste tvättas två gånger om dagen, tvätten som ska vikas, buntbanden som jag inte hittar i garaget, fågelmataren, radion som åkte i golvet, kycklingen som ska marineras, blåbären jag glömde köpa i affären. Listan kan bli hur lång som helst. Att jag är hungrig kan vara en orsak, sitter och äter nu, framför datorn. I sådana fall bör jag lugna ner mig snart. Det gick så långt så jag till och med pekade fingret åt julstjärnan i sovrummet. Moget av mig, jag vet, men det kändes bra för en sekund. Där fick du din jävel!

Hittade de här fina kläderna på nätet, funderar på att beställa nåt till Bonnie. visst är de fantastiskt fina?! Tyvärr fanns just de här byxorna inte i hennes storlek. Det finns så himla mycket fina barnkläder och jag vill ha allt! Får väl kika lite när vi kommer till Stockholm. Men nu hinner jag inte kika mer, måste passa på att moppa nu när Bonnie snart har somnat. För övrigt, 8-minus-dag innebär mysa-inne dag.

Har varit på Bvc och vaccinerat Bonnie, och herregud vilken duktig unge vi har. Grinade nästan ingenting. Hon har nog inte ärvt sin mammas låga smärttröskel. För övrigt var det n rätt jobbig promenad eftersom folket i denna stan inte skottar sina trottoarer. Det gör mig tokig! Om ens hus gränsar med en trottoar då är husägaren skyldig att se till att hålla snön borta. Men om plogbilen har varit där och lagt en vall, då behöver man inte skotta. Jag har faktiskt läst på. Det bor en gammal tant här på gatan och hon sköter sig utmärkt! Hon är väldigt gammal, men står där med sin snöskyffel så fort det kommer snö. Lilla fina tant, ska nog tacka henne nästa gång jag ser henne.

Jag fick för mig att rensa i vindsförrådet. Och oj, vad jag hittade roliga saker.



Bland annat den här fina koftan från högstadiet och gymnasietiden. Egentligen är den inte min, tror det är min gamla barndomsvän Angelicas pappas.



Många fina bilder.




Min kusin Björn, jag och min bror Christian. Min bror blir säkert glad om han får se denna bild.



En fredsaktivist redan då.



Mina älsklingar! Trodde att de hade blivit slängda, men nej jag hittade dem! Jag har tjatat hål i huvudet på min stackars pappa om att han skulle leta efter dem när han gick igenom förrådet med min bror.



Min studentskylt. Tänk att detta var 1998, nu görs det nog mer avancerade skyltar.

Undra hur mycket mat hon egentligen får i sig?

Usch, en sån dag. Vaknade med världens träningsvärk (?) och genomfrusen, för att inte tala om hur trött jag var. Så idag håller vi oss inne. Jag vill bara få sova en hel natt, det var hur länge sen som helst jag fick sova mina tio timmar i sträck. Men om några veckor åker vi till Stockholm, utan Bonnie, så då kanske jag kommer kunna sova en hel natt. Men hur kommer det gå att lämna bort Bonnie?! Jag kommer sakna henne till döds, fast jag vet att hon kommer bli rejält bortskämd och omhändertagen hos sin farmor och farfar. Ska bli kul att komma iväg bara jag och Johan och shoppa lite, bo på hotell och äta goda middagar. Något att se fram emot, det behöver jag en dag som denna.

Det är så spännande att få sitta och klinka på tangentbordet, så det är väl självklar att hon ska få göra det. Min lilla goding.

Vilken produktiv dag hittills och dagen är ännu inte över. Har promenerat till stan i snöovädret (ja, det snöar faktiskt lite grann och så blåser det), lunchat med två från klassen, promenerat hem, planerat nyår (krävdes bara ett telefonsamtal, men ändå), eldat och nu ska jag strax gå igenom vad vi ska handla för mat lite senare. Ikväll blir det dessutom bio med Therese och Caroline, "Harry Potter". Rykande het är jag! Kommer väl somna lagom till inledningsscenen på filmen ikväll.
Bonnie ligger och sussar efter en dag på stan med mamma och jag sitter och dricker te och äter choklad. Idag är en jävligt bra dag.

Hur kommer det att gå om han vinner hela skiten?

Äntligen helg. Fast egentligen spelar det mindre roll för min del vilken dag det är. Men Johan är i alla fall ledig på helgerna och det uppskattas. Just nu ligger de och sover båda två. Lagomt kul för min del. Har hunnit pyssla lite i hennes rum och så eldar jag för fullt. En trevlig fredag har det varit med fint besök från Therese och en lång promenad. Fem dagar av fem, heja mig vad duktig jag är.
Mitt humör idag är hyfsat, de deprimerade tankarna finns dock kvar, lite avlägset långt bak i skallen. Ingen idé att gräva upp dem, de kommer komma vare sig jag vill eller inte. Men som sagt, en bra dag idag.

Jag är jättetrött på allt skit som händer i världen, jag orkar inte läsa mer om det. Ju mer jag läser desto mer deprimerad blir jag. Vad är det som händer med mig? Jag tar illa vid mig av allt jag läser och hör. Orkar inte med det längre, kan det inte hända några bra saker? Det känns som om jag går i bitar snart. Det känns som att jag börjar bli rädd för själva livet. Vad hände egentligen? Var inte detta en toppendag?

Bonnie har upptäckt tjusningen med att gömma sig under sin filt. Hon drar den gärna över ansiktet och ligger sedan och sprattlar. Om man dessutom säger tittut när hon drar bort filten då är lyckan verkligen gjord. Lilla underbara unge.
Annars har dagen varit toppen. Har varit iväg till banken för att förnya vårt lån på huset. I fem år har vi redan bott här, helt otroligt. Livet leker idag kan man säga och Bonnie är på ett strålande humör. Glad Bonnie = glad mamma. Ytterligare en sak jag inte trodde om mig själv, att jag skulle kalla mig för mamma hela tiden. Jag heter ju Jenny. Men jag säger mamma hela tiden, "Ska du komma till mamma?", "Mamma älskar dig." Jag pratar om mig själv i tredje person, fast det tror jag de flesta mammor gör.

Hur går det med Bonnies rum kanske ni undrar? Jo, som ni ser så är vi snart klara. Vi jobbar verkligen så fort vi kan.

I helgen fick Bonnie träffa Sigge, det var ett tag sedan som de sågs. Nu var Bonnie lite nyfiken på denna lurviga varelse, tidigare har hon inte brytt sig nämnvärt. Sigge däremot tycker det är riktigt spännande med en så stor pipleksak. Det är bra att barn så tidigt som möjligt får bekanta sig med djur. Jag önskar så att vi hade haft en egen hund, men kanske i framtiden. Nu är jag rätt nöjd med vår lilla familj som den är.

Ikväll är det "Så mycket bättre", ett program som jag bara älskar och Petter har blivit min nya idol. Herregud vilken kille och vilken musik han har skrivit. Trodde först att jag var den enda i vårt land som tittade på programmet, eftersom jag tittar på allt som visas på tv. Jag trodde inte heller att det skulle vara speciellt bra, men herregud vad bra det är. Och nu har det visats sig att jag inte var ensam om att titta på det här. Tänkte att tv4 ville härma "Stjärnorna på slottet", ytterligare ett program som jag älskar, men de lyckades till och med bättre. Härma? Det var ett ord jag nog inte användt sedan grundskolan.

Inte trodde jag heller att jag skulle blogga om att min unge har bajsat.

Ytterligare en sak jag inte trodde om mig själv och mammarollen är att man kan bli så glad när den lilla ungen har bajsat. Johan ringde till och med hem från jobbet idag och frågade om hon hade bajsat. Men nu har det skett och lyckan är stor.
För övrigt blir det en myskväll med Madde och Åsa och pizza ikväll. Vilken fantastisk dag. Bajs och världens bästa dreamteam.

Eller kanske inte världens bästa köp, men ett väldigt bra köp.

Läste klart Odjuret igår. En väldigt bra bok, men så fruktansvärt obehaglig. Så detaljerat beskrivet att jag inte kunde läsa vissa bitar. När jag läste boken funderade jag på varför vill folk läsa sånt här. Är detta underhållning? Nej, verkligen inte. Men är det bra? Ja, på ett märkligt sätt är det ju det. Ni kanske undrar vad boken handlar om? Jag kan säga att den handlar om det värsta tänkbara en förälder kan vara med om. Visst, jag har inte varit förälder länge (knappt fem månader), men när jag läste vissa delar var jag tvungen att gå upp ur sängen och pussa på Bonnie och bara titta på henne. Boken kanske är anledningen till att jag känt mig lite nere den sista tiden. Så man kan ju verkligen ge författarna ett erkännande, denna bok lämnar ingen oberörd.

Natten har väl varit så där. Bonnie började krångla redan vid midnatt och vid halv två skulle hon ha mat. Sen ville hon inte somna om efter andra matningen vid sju. Resultatet? En trött Jenny, men en pigg Bonnie.
En sak slog mig tidigare och det är att jag har fått dödsångest. Ännu en svit efter att ha fått barn antar jag. Skulle helst vilja låsa in hela familjen och isolera oss från verkligheten, för att skydda oss. Men det går ju inte, det förstår ju till och med jag. Ibland tänker man (jag) så mycket dumt. Jag kan ju inte sluta leva för att jag fått barn. Oroa mig kommer jag nog göra resten av mitt liv, men så länge det inte begränsar mig i min vardag kommer jag fortsätta. Det brukar ju vara en fråga när man svarar på enkäter om olika saker, t ex alkoholkonsumtion, eller annat beroende. Om det begränsar en i ens vardag. Vänta nu, vad är det för konstiga enkäter jag har fyllt i? Säkert från skolan. Ja, skolan är det nog. Eller sådana där tester som man kan göra på nätet. Jag gillar tester. Högskoleprovet är ju hur roligt som helst att göra på nätet. Mitt problem är att vid sådana tester så är jag så nyfiken på vilket resultat jag får, så jag skyndar mig och slarvar och läser då inte frågorna helt. Det tappar ju lite av poängen kan jag ju tycka. Men jag är ju så nyfiken av mig. Har jag nämnt att jag ville bli journalist när jag var yngre?

Jag önskar att jag kunde säga att det är jag som har fixat med bloggdesignen, men det är det inte. Utan min goa Madde har fixat till mig. Det finns ju en anledning till varför jag kallas för farmor ibland. Tekniken springer ifrån mig och jag är alldeles för lat och otränad för att springa ikapp. Men som tur är så är jag omringad av fina vänner som ställer upp för mig. Tack för att ni finns.

Förresten, snöar det hos er också idag?

Världens bästa Åsof fyller 23 år idag! Grattis min tokiga vän.

Det är skönt att Bonnie numer kan äta själv. Hon börjar bli stor nu, snart behöver hon inte sina föräldrar längre.



Johan fixade ett bad till Bonnie igår. Pappor kan också! Fast ibland blir det lite fel. I detta fall, lite för mycket tvål.

Bonnie lyckas väl så där med att sitta i stolen. Det är lite mycket lutning framåt. Men ge det någon vecka så kommer hon sitta som aldrig förr.

Innan Bonnie föddes så hade jag vissa saker klara för mig, ni vet, så där kommer jag aldrig göra. Haha, vad jag har fått ta tillbaka mycket. Bland annat: jag skulle inte ha en massa rosa saker och kläder om det blev en tjej- nej det skulle vara könsneutralt. Men sen Bonnie föddes så har rosa kläder bildat en egen tvätthög i tvättstugan. Jag upptäckte till min fasa att jag vid ett tillfälle (okej, det har hänt två gånger. Kanske tre.) slickade mig på fingret för att ta bort en fläck i ansiktet på Bonnie. "Ungen" skulle minsann inte sova i vårt rum längre än nödvändigt, nu känner jag en liten ångest när jag tänker på att hon ska flytta in i sitt egna rum. Jag skulle inte bli överbeskyddande- men hade jag varit ett djur så skulle jag vara en höna just nu. Jag trodde aldrig jag skulle formulera orden "efter allt vi har gjort för dig". Det var i samband med att jag och Johan höll på med hennes rum, river väggar och har oss. Tänkte på när hon kommer bli trotsig och vägrar vara på sitt rum, eller då hon kommer drämma i dörrarna och utbrista "jag hatar er". Det var läskigt när den tanken dök upp.
Allt detta redan, och hon är bara fyra månader. Många år kvar, mycket att ta tillbaka.

Johan har åkt iväg för att köpa en traktor. Vad händer där egentligen? För snart 11 år sedan blev jag ihop med en datanörd och nu är jag tillsammans med en bonde. Alltså, det är samma kille vill jag tillägga. Mycket har ändrats under de här åren. Jag var ju apoteksassistent och nu pluggar jag till lärare. Fast, jag börjar fundera på om jag gjort rätt val. Jag kommer definitivt fullfölja mina studier, men om någon skulle erbjuda mig ett drömjobb så skulle jag inte tveka. Men vad är ett drömjobb, eller rättare sagt, vad är mitt drömjobb? Det kan jag fundera på medan jag äter lite frukost i min ensamhet.

Välkommen till familjen kära Stokkestol, hoppas du kommer trivas hos oss. Jag är så glad att vi betsämde oss för att köpa den. Jag har blivit en riktig mammanörd, det går nog snart över. Eller så blir det bara värre och värre. Löjligt, jag vet. Men visst är den fin?

Jag vill bara få sova. Bonnie vaknade vid halv åtta och fick då mat sen ville jag gärna somna om eftersom vi var uppe och bråkade inatt vid fyra. Jag har svårt att somna om efter att jag matat henne på natten och hon ligger gärna och pratar fast ingen vill lyssna. Stackarn. Efter att ha försökt få henne att somna i över två timmar imorse gav jag upp. Jag ser ju på henne att hon är trött och hon är på väg att somna flera gånger men någonting får henne att tvinga sig att hålla sig vaken.
Vad händer då när vi kommit ner?

Bild från inreda.com



Dessa fina hyllor vill jag ha till Bonnies rum och kanske några till vårt storarum. Mina dagar går ut på att planera vår lilla tjejs rum och det är så roligt! Det finns hur mycket fina saker som helst.
Det har varit en toppendag idag, inte så mycket gråt utan så där lagom. Ni vet så där svenskt lagom. Fortfarande inte så där supertrött än trots den sömnfria natten. Sömnfri i min bemärkelse menas med kanske bara 5-6 timmars sömn. Allt är relativt som man sa på det glada 90-talet.

Det är att byta blöja på en tjej som ligger så här och vill pilla på allt som hon kommer åt, handdukar eller blöjor spelar ingen roll det är lika spännande. Eller så är det rätt intressant att bara ligga och titta på glasbetongen. Allt detta medan hennes mamma sjunger och gör sig löjlig för att vinna konkurrensen om hennes uppmärksamhet.

Till slut somnade hon, efter en trotsig kamp mot tröttheten. Varför inte bara sova om man är trött? Nu är frågan om jag ska passa på att sova jag med eftersom jag också är grymt trött, eller ska jag också trotsa tröttheten och bli grinig resten av dagen och kvällen?

Bonnie äter lite gröt och hon tycker att det är fantastiskt gott. Eller kanske inte? Det är verkligen en prövning vid varje matning. Hon kan sitta med munnen full av mat och då sticka in handen för att suga lite på den. Haklappen är också god att snutta lite på. Sen vill hon gärna hjälpa till med skeden, vilket innebär att det blir lite våldsamt när hon själv drar skeden till munnen. Men visst kan man inte låta bli att älska den lilla tjejen, trots att hon nu ligger bredvid mig och skriker.

Här sitter jag och kikar lite. Nu är jag en nördig mamma förstår ni. Bygga bil?! Nej nej, det här är mycket roligare. Ska väl köpa en stol i veckan hoppas jag. Alltså inte en stol varje vecka utan en stol just denna veckan.
Bonnie sover nu och jag funderar på att göra henne sällskap, är grymt trött efter denna dagen. Frukost hos Lotta och då hade Bonnie en liten skrikfest och sedan en härlig promenad på det. Idag gillar jag att vara mammaledig, fast man blir trött.