Imorn är det en riktig Jennydag. Vad jag har längtat! Ska till frissan, som jag inte har besökt sedan i somras, och sen ska jag bara gå på stan. Helt själv, ingen annan att ta hänsyn till, utan det är bara jag, jag och jag. Skönt med lite omväxling, annars brukar det vara Bonnie, Bonnie, Bonnie och sedan kanske jag. Det blir en lunch med Therese med så helt ensam behöver jag inte känna mig. För det är precis så det kommer bli. Jag kommer tycka att det är fantastiskt skönt en liten stund, sen kommer jag se alla som går med sina vänner och då kommer jag känna mig ensammast i världen.