Idag efter att jag kom hem från stan så julfixade jag lite här hemma. Förresten, vad bra det gick på stan. Fick uträttat massa ärenden och köpt några julklappar. Mycket nöjd är jag dessutom.



Liten fin blomma.



Fina tomtar.



Bonnie fick självklart en ny röd julig haklapp. Måste pynta allt fint här hemma. Gick igenom alla hennes kläder förut och insåg till min förtjusning att hon behöver nya kläder i större storlek. Det som är så kul att shoppa barnkläder.
Varför ska varenda unge vara glad på julen? Dålig låt tycker jag.

Sitter och väntar och hoppas på att Johan kommer hem snart. Måste bege mig ut på stan för att köpa lite julklappar. Men just nu är Bonnie och jag ensamma hemma som vanligt. Längtar till januari, då ska Johan ta ut en pappadag i veckan så då kommer han att vara hemma mer. Det är så när man har en skog att ta hand om plus en familj. Min underbara lilla familj.

Kan man annat än att älska dess två varelser som betyder allt i mitt liv?! Nu ska jag göra mig iordning för en runda på stan. Ska bl så kul att bara strosa utan barnvagn.

Det är så jävla kallt ute så jag vägrar lämna hemmet. Jag är fånge här kan man säga. Fast ganska frivilligt eftersom jag tycker att det är rätt trevligt att bara vara här hemma. Den som är fången är ju Bonnie i så fall, men än så länge verkar hon inte lida.
Tror ni att istiden är på väg? Johan har börjat kolla på en konstig serie om zombier, låter ju hur bra som helst, där allting slutar fungera i samhället och han går och funderar på hur vi skulle klara oss om det hände här. Givetvis har han ju fått mig att fundera på detta också. Om man skulle kunna bo kvar i Sverige men i konstant kyla hade jag flyttat med en gång, det hade inte Johan. Det blir ju jobbigt med Bonnie då, varannan vecka i Spanien varannan vecka i Sverige. Hoppas verkligen att vi inte står inför detta problem inom de närmsta 100 åren, så får vi lösa det då helt enkelt. Men nu ska jag lösa lite frukost.

Men hur lämpligt är det för en fem-månaders bebis?

Idag är en sådan dag då allt kan dra åt helvete, julstjärnorna som blir snea hur man än bär sig åt, Bonnies haklapp som måste tvättas två gånger om dagen, tvätten som ska vikas, buntbanden som jag inte hittar i garaget, fågelmataren, radion som åkte i golvet, kycklingen som ska marineras, blåbären jag glömde köpa i affären. Listan kan bli hur lång som helst. Att jag är hungrig kan vara en orsak, sitter och äter nu, framför datorn. I sådana fall bör jag lugna ner mig snart. Det gick så långt så jag till och med pekade fingret åt julstjärnan i sovrummet. Moget av mig, jag vet, men det kändes bra för en sekund. Där fick du din jävel!

Hittade de här fina kläderna på nätet, funderar på att beställa nåt till Bonnie. visst är de fantastiskt fina?! Tyvärr fanns just de här byxorna inte i hennes storlek. Det finns så himla mycket fina barnkläder och jag vill ha allt! Får väl kika lite när vi kommer till Stockholm. Men nu hinner jag inte kika mer, måste passa på att moppa nu när Bonnie snart har somnat. För övrigt, 8-minus-dag innebär mysa-inne dag.

Har varit på Bvc och vaccinerat Bonnie, och herregud vilken duktig unge vi har. Grinade nästan ingenting. Hon har nog inte ärvt sin mammas låga smärttröskel. För övrigt var det n rätt jobbig promenad eftersom folket i denna stan inte skottar sina trottoarer. Det gör mig tokig! Om ens hus gränsar med en trottoar då är husägaren skyldig att se till att hålla snön borta. Men om plogbilen har varit där och lagt en vall, då behöver man inte skotta. Jag har faktiskt läst på. Det bor en gammal tant här på gatan och hon sköter sig utmärkt! Hon är väldigt gammal, men står där med sin snöskyffel så fort det kommer snö. Lilla fina tant, ska nog tacka henne nästa gång jag ser henne.

Jag fick för mig att rensa i vindsförrådet. Och oj, vad jag hittade roliga saker.



Bland annat den här fina koftan från högstadiet och gymnasietiden. Egentligen är den inte min, tror det är min gamla barndomsvän Angelicas pappas.



Många fina bilder.




Min kusin Björn, jag och min bror Christian. Min bror blir säkert glad om han får se denna bild.



En fredsaktivist redan då.



Mina älsklingar! Trodde att de hade blivit slängda, men nej jag hittade dem! Jag har tjatat hål i huvudet på min stackars pappa om att han skulle leta efter dem när han gick igenom förrådet med min bror.



Min studentskylt. Tänk att detta var 1998, nu görs det nog mer avancerade skyltar.

Undra hur mycket mat hon egentligen får i sig?

Usch, en sån dag. Vaknade med världens träningsvärk (?) och genomfrusen, för att inte tala om hur trött jag var. Så idag håller vi oss inne. Jag vill bara få sova en hel natt, det var hur länge sen som helst jag fick sova mina tio timmar i sträck. Men om några veckor åker vi till Stockholm, utan Bonnie, så då kanske jag kommer kunna sova en hel natt. Men hur kommer det gå att lämna bort Bonnie?! Jag kommer sakna henne till döds, fast jag vet att hon kommer bli rejält bortskämd och omhändertagen hos sin farmor och farfar. Ska bli kul att komma iväg bara jag och Johan och shoppa lite, bo på hotell och äta goda middagar. Något att se fram emot, det behöver jag en dag som denna.

Det är så spännande att få sitta och klinka på tangentbordet, så det är väl självklar att hon ska få göra det. Min lilla goding.

Vilken produktiv dag hittills och dagen är ännu inte över. Har promenerat till stan i snöovädret (ja, det snöar faktiskt lite grann och så blåser det), lunchat med två från klassen, promenerat hem, planerat nyår (krävdes bara ett telefonsamtal, men ändå), eldat och nu ska jag strax gå igenom vad vi ska handla för mat lite senare. Ikväll blir det dessutom bio med Therese och Caroline, "Harry Potter". Rykande het är jag! Kommer väl somna lagom till inledningsscenen på filmen ikväll.
Bonnie ligger och sussar efter en dag på stan med mamma och jag sitter och dricker te och äter choklad. Idag är en jävligt bra dag.

Hur kommer det att gå om han vinner hela skiten?

Äntligen helg. Fast egentligen spelar det mindre roll för min del vilken dag det är. Men Johan är i alla fall ledig på helgerna och det uppskattas. Just nu ligger de och sover båda två. Lagomt kul för min del. Har hunnit pyssla lite i hennes rum och så eldar jag för fullt. En trevlig fredag har det varit med fint besök från Therese och en lång promenad. Fem dagar av fem, heja mig vad duktig jag är.
Mitt humör idag är hyfsat, de deprimerade tankarna finns dock kvar, lite avlägset långt bak i skallen. Ingen idé att gräva upp dem, de kommer komma vare sig jag vill eller inte. Men som sagt, en bra dag idag.

Jag är jättetrött på allt skit som händer i världen, jag orkar inte läsa mer om det. Ju mer jag läser desto mer deprimerad blir jag. Vad är det som händer med mig? Jag tar illa vid mig av allt jag läser och hör. Orkar inte med det längre, kan det inte hända några bra saker? Det känns som om jag går i bitar snart. Det känns som att jag börjar bli rädd för själva livet. Vad hände egentligen? Var inte detta en toppendag?

Bonnie har upptäckt tjusningen med att gömma sig under sin filt. Hon drar den gärna över ansiktet och ligger sedan och sprattlar. Om man dessutom säger tittut när hon drar bort filten då är lyckan verkligen gjord. Lilla underbara unge.
Annars har dagen varit toppen. Har varit iväg till banken för att förnya vårt lån på huset. I fem år har vi redan bott här, helt otroligt. Livet leker idag kan man säga och Bonnie är på ett strålande humör. Glad Bonnie = glad mamma. Ytterligare en sak jag inte trodde om mig själv, att jag skulle kalla mig för mamma hela tiden. Jag heter ju Jenny. Men jag säger mamma hela tiden, "Ska du komma till mamma?", "Mamma älskar dig." Jag pratar om mig själv i tredje person, fast det tror jag de flesta mammor gör.

Hur går det med Bonnies rum kanske ni undrar? Jo, som ni ser så är vi snart klara. Vi jobbar verkligen så fort vi kan.

I helgen fick Bonnie träffa Sigge, det var ett tag sedan som de sågs. Nu var Bonnie lite nyfiken på denna lurviga varelse, tidigare har hon inte brytt sig nämnvärt. Sigge däremot tycker det är riktigt spännande med en så stor pipleksak. Det är bra att barn så tidigt som möjligt får bekanta sig med djur. Jag önskar så att vi hade haft en egen hund, men kanske i framtiden. Nu är jag rätt nöjd med vår lilla familj som den är.

Ikväll är det "Så mycket bättre", ett program som jag bara älskar och Petter har blivit min nya idol. Herregud vilken kille och vilken musik han har skrivit. Trodde först att jag var den enda i vårt land som tittade på programmet, eftersom jag tittar på allt som visas på tv. Jag trodde inte heller att det skulle vara speciellt bra, men herregud vad bra det är. Och nu har det visats sig att jag inte var ensam om att titta på det här. Tänkte att tv4 ville härma "Stjärnorna på slottet", ytterligare ett program som jag älskar, men de lyckades till och med bättre. Härma? Det var ett ord jag nog inte användt sedan grundskolan.

Inte trodde jag heller att jag skulle blogga om att min unge har bajsat.

Ytterligare en sak jag inte trodde om mig själv och mammarollen är att man kan bli så glad när den lilla ungen har bajsat. Johan ringde till och med hem från jobbet idag och frågade om hon hade bajsat. Men nu har det skett och lyckan är stor.
För övrigt blir det en myskväll med Madde och Åsa och pizza ikväll. Vilken fantastisk dag. Bajs och världens bästa dreamteam.