Eller kanske inte världens bästa köp, men ett väldigt bra köp.

Läste klart Odjuret igår. En väldigt bra bok, men så fruktansvärt obehaglig. Så detaljerat beskrivet att jag inte kunde läsa vissa bitar. När jag läste boken funderade jag på varför vill folk läsa sånt här. Är detta underhållning? Nej, verkligen inte. Men är det bra? Ja, på ett märkligt sätt är det ju det. Ni kanske undrar vad boken handlar om? Jag kan säga att den handlar om det värsta tänkbara en förälder kan vara med om. Visst, jag har inte varit förälder länge (knappt fem månader), men när jag läste vissa delar var jag tvungen att gå upp ur sängen och pussa på Bonnie och bara titta på henne. Boken kanske är anledningen till att jag känt mig lite nere den sista tiden. Så man kan ju verkligen ge författarna ett erkännande, denna bok lämnar ingen oberörd.

Natten har väl varit så där. Bonnie började krångla redan vid midnatt och vid halv två skulle hon ha mat. Sen ville hon inte somna om efter andra matningen vid sju. Resultatet? En trött Jenny, men en pigg Bonnie.
En sak slog mig tidigare och det är att jag har fått dödsångest. Ännu en svit efter att ha fått barn antar jag. Skulle helst vilja låsa in hela familjen och isolera oss från verkligheten, för att skydda oss. Men det går ju inte, det förstår ju till och med jag. Ibland tänker man (jag) så mycket dumt. Jag kan ju inte sluta leva för att jag fått barn. Oroa mig kommer jag nog göra resten av mitt liv, men så länge det inte begränsar mig i min vardag kommer jag fortsätta. Det brukar ju vara en fråga när man svarar på enkäter om olika saker, t ex alkoholkonsumtion, eller annat beroende. Om det begränsar en i ens vardag. Vänta nu, vad är det för konstiga enkäter jag har fyllt i? Säkert från skolan. Ja, skolan är det nog. Eller sådana där tester som man kan göra på nätet. Jag gillar tester. Högskoleprovet är ju hur roligt som helst att göra på nätet. Mitt problem är att vid sådana tester så är jag så nyfiken på vilket resultat jag får, så jag skyndar mig och slarvar och läser då inte frågorna helt. Det tappar ju lite av poängen kan jag ju tycka. Men jag är ju så nyfiken av mig. Har jag nämnt att jag ville bli journalist när jag var yngre?

Jag önskar att jag kunde säga att det är jag som har fixat med bloggdesignen, men det är det inte. Utan min goa Madde har fixat till mig. Det finns ju en anledning till varför jag kallas för farmor ibland. Tekniken springer ifrån mig och jag är alldeles för lat och otränad för att springa ikapp. Men som tur är så är jag omringad av fina vänner som ställer upp för mig. Tack för att ni finns.

Förresten, snöar det hos er också idag?

Världens bästa Åsof fyller 23 år idag! Grattis min tokiga vän.

Det är skönt att Bonnie numer kan äta själv. Hon börjar bli stor nu, snart behöver hon inte sina föräldrar längre.



Johan fixade ett bad till Bonnie igår. Pappor kan också! Fast ibland blir det lite fel. I detta fall, lite för mycket tvål.

Bonnie lyckas väl så där med att sitta i stolen. Det är lite mycket lutning framåt. Men ge det någon vecka så kommer hon sitta som aldrig förr.

Innan Bonnie föddes så hade jag vissa saker klara för mig, ni vet, så där kommer jag aldrig göra. Haha, vad jag har fått ta tillbaka mycket. Bland annat: jag skulle inte ha en massa rosa saker och kläder om det blev en tjej- nej det skulle vara könsneutralt. Men sen Bonnie föddes så har rosa kläder bildat en egen tvätthög i tvättstugan. Jag upptäckte till min fasa att jag vid ett tillfälle (okej, det har hänt två gånger. Kanske tre.) slickade mig på fingret för att ta bort en fläck i ansiktet på Bonnie. "Ungen" skulle minsann inte sova i vårt rum längre än nödvändigt, nu känner jag en liten ångest när jag tänker på att hon ska flytta in i sitt egna rum. Jag skulle inte bli överbeskyddande- men hade jag varit ett djur så skulle jag vara en höna just nu. Jag trodde aldrig jag skulle formulera orden "efter allt vi har gjort för dig". Det var i samband med att jag och Johan höll på med hennes rum, river väggar och har oss. Tänkte på när hon kommer bli trotsig och vägrar vara på sitt rum, eller då hon kommer drämma i dörrarna och utbrista "jag hatar er". Det var läskigt när den tanken dök upp.
Allt detta redan, och hon är bara fyra månader. Många år kvar, mycket att ta tillbaka.

Johan har åkt iväg för att köpa en traktor. Vad händer där egentligen? För snart 11 år sedan blev jag ihop med en datanörd och nu är jag tillsammans med en bonde. Alltså, det är samma kille vill jag tillägga. Mycket har ändrats under de här åren. Jag var ju apoteksassistent och nu pluggar jag till lärare. Fast, jag börjar fundera på om jag gjort rätt val. Jag kommer definitivt fullfölja mina studier, men om någon skulle erbjuda mig ett drömjobb så skulle jag inte tveka. Men vad är ett drömjobb, eller rättare sagt, vad är mitt drömjobb? Det kan jag fundera på medan jag äter lite frukost i min ensamhet.

Välkommen till familjen kära Stokkestol, hoppas du kommer trivas hos oss. Jag är så glad att vi betsämde oss för att köpa den. Jag har blivit en riktig mammanörd, det går nog snart över. Eller så blir det bara värre och värre. Löjligt, jag vet. Men visst är den fin?

Jag vill bara få sova. Bonnie vaknade vid halv åtta och fick då mat sen ville jag gärna somna om eftersom vi var uppe och bråkade inatt vid fyra. Jag har svårt att somna om efter att jag matat henne på natten och hon ligger gärna och pratar fast ingen vill lyssna. Stackarn. Efter att ha försökt få henne att somna i över två timmar imorse gav jag upp. Jag ser ju på henne att hon är trött och hon är på väg att somna flera gånger men någonting får henne att tvinga sig att hålla sig vaken.
Vad händer då när vi kommit ner?

Bild från inreda.com



Dessa fina hyllor vill jag ha till Bonnies rum och kanske några till vårt storarum. Mina dagar går ut på att planera vår lilla tjejs rum och det är så roligt! Det finns hur mycket fina saker som helst.
Det har varit en toppendag idag, inte så mycket gråt utan så där lagom. Ni vet så där svenskt lagom. Fortfarande inte så där supertrött än trots den sömnfria natten. Sömnfri i min bemärkelse menas med kanske bara 5-6 timmars sömn. Allt är relativt som man sa på det glada 90-talet.

Det är att byta blöja på en tjej som ligger så här och vill pilla på allt som hon kommer åt, handdukar eller blöjor spelar ingen roll det är lika spännande. Eller så är det rätt intressant att bara ligga och titta på glasbetongen. Allt detta medan hennes mamma sjunger och gör sig löjlig för att vinna konkurrensen om hennes uppmärksamhet.

Till slut somnade hon, efter en trotsig kamp mot tröttheten. Varför inte bara sova om man är trött? Nu är frågan om jag ska passa på att sova jag med eftersom jag också är grymt trött, eller ska jag också trotsa tröttheten och bli grinig resten av dagen och kvällen?

Bonnie äter lite gröt och hon tycker att det är fantastiskt gott. Eller kanske inte? Det är verkligen en prövning vid varje matning. Hon kan sitta med munnen full av mat och då sticka in handen för att suga lite på den. Haklappen är också god att snutta lite på. Sen vill hon gärna hjälpa till med skeden, vilket innebär att det blir lite våldsamt när hon själv drar skeden till munnen. Men visst kan man inte låta bli att älska den lilla tjejen, trots att hon nu ligger bredvid mig och skriker.

Här sitter jag och kikar lite. Nu är jag en nördig mamma förstår ni. Bygga bil?! Nej nej, det här är mycket roligare. Ska väl köpa en stol i veckan hoppas jag. Alltså inte en stol varje vecka utan en stol just denna veckan.
Bonnie sover nu och jag funderar på att göra henne sällskap, är grymt trött efter denna dagen. Frukost hos Lotta och då hade Bonnie en liten skrikfest och sedan en härlig promenad på det. Idag gillar jag att vara mammaledig, fast man blir trött.

Underbara fredag. Jag lagar lite tapas till ikväll och Bonnie tittar på. När hon blir trött blir jag tvungen att sjunga lite Imse vimse spindel så somnar hon.

Gårdagen med Pernilla och Noel var toppen. Vi hann med en runda på stan också. En unge (Bonnie) i vagnen och den andra (Noel) i bärsele på mamma Pernilla. Sen började det spöregna och inget regnskydd till vagnen hade vi och det var lite total kaos. Tur att våra barn inte är så stora än så de har vett att skämmas för sina föräldrar, för det hade de gjort igår annars.
Roligast var när Pernilla körde vagnen och hade Noel på magen medan jag sprang till bilen och hon mötte en tant som frågade om barnen inte fick plats i vagnen båda två. Hon blev nog också lite förbryllad när Pernilla berättade att det var två veckor mellan barnen. Tanten trodde ju att bägge var hennes. Fast Pernilla berättade att den ena inte var hennes, tycker hon skulle ha låtit tanten fundera ut hur det hela gick ihop själv.

Idag är vi uppe tidigt för vi får roligt besök idag, Pernilla och Noel kommer. Ska bli så kul!
Jag har många tankar i mitt huvud nu och när jag ska sova kommer jag alltid på en massa saker jag ska skriva om, men när jag väl sätter mig vid datorn så är huvudet helt tomt. Man blir ju inte så stimulerad att gå hemma och vara mammaledig fast för det mesta älskar jag det. Mitt liv handlar om henne just nu, hon är viktigast och kommer vara det resten av mitt liv. Märkligt det där, jag och hennes pappa ska uppfostra henne och vara med om alla hennes nya grejer. Första stegen hon kommer ta, första skoldagen, nya vänner hon kommer att få, studenten, kärleken och kanske till och med barnbarn. Men vi tar en sak i sänder, det är långt dit. Det är lätt att man ser fram emot saker för mycket så att man glömmer av det som är just nu. Denna tiden får man ju aldrig tillbaka.

Handlingen förresten igår gick ju toppen, man har väl ett mönsterbarn.

Bonnie har upptäckt att hon har stämband. Hon kan göra höga ljud, lite högre ljud och superhöga ljud. Och allt detta gärna på natten eller tidigt på morgonen. I början ligger man och skrattar och tycker det är mysigt men man ändrar sig snabbt. Fast det leendet man får när man tittar till henne gör att man glömmer allt. Underbara unge!
Grått och trist idag så vi stannar nog inne. Lite senare ska vi åka och storhandla hela familjen, undra hur det kommer gå. Vi brukar skaffa barnvakt men nu tänkte vi testa att ta med henne. Man måste ju ha lite spänning i sitt liv.